Flod
Orkar inte mer.
Allt jag hade lyckats åstadkomma har jag raserat på bara några månader.
Jag sviker min familj. Jag är totalt misslyckad. Fattar inte att de inte hatar mig med STORA BOKSTÄVER. Så mycket smärta som jag orsakat dem.
Spyr ut 3500 kr. Var det detta dina pengar skulle gå till Morfar? Nej.
Faaaan.
Så trasigt.
lås ut mig
Jag vill bara skrika rätt ut att det är så jävla orättvist!!!
men jag har mörka elaka straffande tankar. Jag är helt grå dimmig av citodonen. hatar den, har ont i magen.
orkar inte censurera
galet
galen
kontroll kontroll kontroll
vackert
ont
dra åt helvete
Operera dissekera
Omöjligt att sova. Kryp under skinnet och obehagskänslor. Vill ha henne där imorgon vid operationen men måste vakna upp själv för att sedan bli hämtad för att sedan bli lämnad själv igen. Och jag är rädd. Rädd för hur ont det kommer göra, rädd för att vakna med panik. Rädd för att vakna själv, ensam ensam ensam.
Kan inte sova. Och det gör kanske inget, ska ju bli sövd och får vila då. Men det är paniken, den hade behövt sova.
Katten har börjat äta lite igen, men hon är mager. Man ser och känner endast skelettet. Funderar på att ringa till veterinären.
.
förlamad
tror inte bloggen blir kvar länge till. hela den är en kärleksförklaring till henne, egentligen.
vad jag inte förstår är att hon inte hör av sig. ett sms när jag precis lämnat in kattskrället för kastrering räknas inte. hon skulle varit där. tillsammans eller inte. sjumiljoner tårar grät jag på bussen, trodde hon skulle dö.
och jag trodde inte jag skulle kastas tillbaka såhär. jag hade blivit starkare, med henne blev jag stark. ensam är jag samma som för två år sedan.
jag saknar. men är också arg, på småsaker kan man tycka... som att hon inte var där och tog hand om katten med mig, som var så fruktansvärt svag och olik sig själv. kräktes och kissade i sängen.
som att jag när jag vaknar från narkosen på tisdag, kommer vara skräckslagen och den enda jag kommer vilja ha där är Hon.
äckliga maskar i magen. kryper.
måste fixa det.
det är nästan roligt
men det gör fruktansvärt ont. Hon vill inte längre ha mig. Hon tog bort mig från fb redan innan jag kommit hem.
efter över ett års uppehåll från bloggen skrev jag ett inlägg bara några timmar innan det var slut. jävla magkänsla. kände på mig, när Hon ringde. Eller Hon ringde inte, jag ringde, Hon ringde inte alls.
Skulle du kunna komma hit?
...skrev Hon.
och jag är inte längre hel, bara en massa äckel kvar, en massa matäckel och renlighet som skulle kompensera.
jag fattar inte hur jag ska leva utan dig
jag vet att att allt var trasigt mellan oss, ett helt liv levde vi och sedan gick det sönder. men jag kunde inte tänka mig att du skulle slänga bort mig såhär. på något vis så trodde jag att det ändå alltid skulle vara vi. på något sätt.
trasighet och blod
jag älskar dig så jävla mycket
Ett helt liv sedan
...känns det som. Men oroligheten är här.
Vi är plus minus noll
Har en massa klockor i mig idag, eller något. Tickandet stör mig.
Min älskade är bortrest från mig och jag sitter i hennes bo, försöker läsa, försöker sova, försöker lyssna. Mina ansträngningar är inte så resultativa idag. Jag har en massa krav som stryper mina ord för det mesta, men jag orkar inte. Jag orkar inte, så jag bryr inte. Ointellektuell hjärnspya, här kommer den!
Och för övrigt är det Säkert! som spelas, med Winnerbäck, Thåström och Markus Krunegård däremellan.
Gosedjuren stirrar på mig, oerhört störande då jag blir så självmedveten... Ida, Stampe och Herr Flamongo. De stirrar, jag lotsas att jag inte bryr mig. Kanske glömmer lite, men då stirrar de ännu mera.
Har jag haft sönder något idag?
Jag hade en stund på ett par andetag av sådant där dåligt sug idag. Fast jag vill inte, kom jag på efter att ha hållt i rakbladet i några ögonblick, några stunder. Och sista stunden sa till mig att jag vet hur allt slutar och att jag hatar det. Rakbladet slängdes. Men sorg stannade kvar - min älskade hade använt det.
Gå runt, klättra fram bland kartonger och klädhögar, springa bort från tankarna. Började diska. Slänga sopor. Jag vet inte hur jag orkade, inte fysiskt men psykiskt. Har städat så mycket, sopat, damsugit, moppat. Kunde inte sluta heller, skam att sluta. Men så kom hennes meddelande, så vackert att jag var tvungen att sitta ner, läsa det långsamt.
Det är ofta så, att jag läser hennes texter långsamt. Livrädd för att missa något. Vill ha alla ord jag kan få. Hennes ord, jag tar in dem, sparar dem i min kropp, nästan stjäl en bit av henne.
Min älskade är bortrest från mig och jag sitter i hennes bo, försöker läsa, försöker sova, försöker lyssna. Mina ansträngningar är inte så resultativa idag. Jag har en massa krav som stryper mina ord för det mesta, men jag orkar inte. Jag orkar inte, så jag bryr inte. Ointellektuell hjärnspya, här kommer den!
Och för övrigt är det Säkert! som spelas, med Winnerbäck, Thåström och Markus Krunegård däremellan.
Gosedjuren stirrar på mig, oerhört störande då jag blir så självmedveten... Ida, Stampe och Herr Flamongo. De stirrar, jag lotsas att jag inte bryr mig. Kanske glömmer lite, men då stirrar de ännu mera.
Har jag haft sönder något idag?
Jag hade en stund på ett par andetag av sådant där dåligt sug idag. Fast jag vill inte, kom jag på efter att ha hållt i rakbladet i några ögonblick, några stunder. Och sista stunden sa till mig att jag vet hur allt slutar och att jag hatar det. Rakbladet slängdes. Men sorg stannade kvar - min älskade hade använt det.
Gå runt, klättra fram bland kartonger och klädhögar, springa bort från tankarna. Började diska. Slänga sopor. Jag vet inte hur jag orkade, inte fysiskt men psykiskt. Har städat så mycket, sopat, damsugit, moppat. Kunde inte sluta heller, skam att sluta. Men så kom hennes meddelande, så vackert att jag var tvungen att sitta ner, läsa det långsamt.
Det är ofta så, att jag läser hennes texter långsamt. Livrädd för att missa något. Vill ha alla ord jag kan få. Hennes ord, jag tar in dem, sparar dem i min kropp, nästan stjäl en bit av henne.
Igen
Och hon lämnar spår, som för alltid finns kvar. -Spår, jag är lyckligare nu älskling.
Men spåren efter såren i hennes själ får min själ att gråta.
Hennes varelse brinner, bränner som metallen på hennes hud. Jag vill släcka hennes eld med mina tårar, så att de inte bara blir meningslösa svaghetstecken.
Men spåren efter såren i hennes själ får min själ att gråta.
Hennes varelse brinner, bränner som metallen på hennes hud. Jag vill släcka hennes eld med mina tårar, så att de inte bara blir meningslösa svaghetstecken.
I väntan på
För att andra redan har gjort det bättre, än vad jag någonsin vågar prova för att sedan misslyckas. Men det gör inget, jag stjäl bara deras ord. Eller lånar. Älskade, du vet att jag gråter. Men inte att jag spontangråter eller skrattar för att jag älskar dig så jag måste tömma mig på något, det blir sprängfullt när jag tänker på något du sagt, hur du andades när du sov eller hur du blev arg.
Men det är inte smärtsamma tårar, eller ett hysteriskt garv. Det är vattendroppar och ett lyckligt skratt.
Men det är inte smärtsamma tårar, eller ett hysteriskt garv. Det är vattendroppar och ett lyckligt skratt.
My Star
You are my star
I’ll stay and catch your fall
Pack your belongings
we’ll hide out
we’ll see it coming
cause I know you now
I’ll know when you’ll start running
it’s when your dark brown eyes turn black
and I won’t let them suck you in
you are so far
the one who makes me better
in your surroundings
I’m the one I want to be
and you know me now
you know that I’ll come running
it’s when you’re dark brown eyes turn black
I’ll never let them suck you in
my love
Ane Brun
My Star
Gränsland
Jag förstår inte vad som gör det. Helt säkert har jag ingen aning.
Väldigt borttappad för tillfället. (Gråt inte över tappad vante) Jag är ingenting värd.
Väldigt nära borderline nu. Trådarna jag hänger i, är det någon som klipper av. Avklippt från gruppen. Glömd och de ringer aldrig mer nu. Jag har hört det förr, när någon slutade komma. Hon mår säkert bättre nu.
???
Min tant är inte min tant längre. Två år är inte värt ett telefonsamtal. Jag har inte kunnat hitta hennes nummer. Nu orkar jag inte mer.
Det tar oss en och en halvtimme att gå 15 minuter.
Gränsen är närmre nu. Var det den som smög eller var det vi som blundade?
*
Faller faller faller
*
Vart skall jag finnas om jag inte får finnas med dig?
Jag vill inte hålla fast dig.
Inte heller vill jag bli lämnad kvar.
Vill inte åka någonstans utan dig.
Om du ska åt ett annat håll,
och inte vill ha mig där.
*
skakar
Sov
Min vackra sover bredvid mig. Slut av dagen. Ryckningar i sömnen, men jag vill ändå tro att inget obehagligt besöker henne i drömmen. Bevakar andningen, ligger kvar för att inte väcka, och för att finnas när hon vaknar.
Ur en klar himmel faller bomben ner.
Vi ligger tysta i en krater, ler.
När vi ser vår samtid brinna ner.
Och jag ska skydda dig med kroppen min.
Luften svider när vi andas in.
I min bok är du för evigt Adeline.
Ur en klar himmel faller bomben ner.
Vi ligger tysta i en krater, ler.
När vi ser vår samtid brinna ner.
Och jag ska skydda dig med kroppen min.
Luften svider när vi andas in.
I min bok är du för evigt Adeline.
Från
Mamma, bli inte arg på mig.
Vän, bli inte arg på mig.
Syster, bli inte arg på mig.
Tant, bli inte arg på mig.
Lärare, bli inte arg på mig.
Älskade, mina ord faller, jag faller....
Jag har ingen jävla rätt att be om detta.
Älskade, älska mig.
Vän, bli inte arg på mig.
Syster, bli inte arg på mig.
Tant, bli inte arg på mig.
Lärare, bli inte arg på mig.
Älskade, mina ord faller, jag faller....
Jag har ingen jävla rätt att be om detta.
Älskade, älska mig.
