Vi är plus minus noll
Har en massa klockor i mig idag, eller något. Tickandet stör mig.
Min älskade är bortrest från mig och jag sitter i hennes bo, försöker läsa, försöker sova, försöker lyssna. Mina ansträngningar är inte så resultativa idag. Jag har en massa krav som stryper mina ord för det mesta, men jag orkar inte. Jag orkar inte, så jag bryr inte. Ointellektuell hjärnspya, här kommer den!
Och för övrigt är det Säkert! som spelas, med Winnerbäck, Thåström och Markus Krunegård däremellan.
Gosedjuren stirrar på mig, oerhört störande då jag blir så självmedveten... Ida, Stampe och Herr Flamongo. De stirrar, jag lotsas att jag inte bryr mig. Kanske glömmer lite, men då stirrar de ännu mera.
Har jag haft sönder något idag?
Jag hade en stund på ett par andetag av sådant där dåligt sug idag. Fast jag vill inte, kom jag på efter att ha hållt i rakbladet i några ögonblick, några stunder. Och sista stunden sa till mig att jag vet hur allt slutar och att jag hatar det. Rakbladet slängdes. Men sorg stannade kvar - min älskade hade använt det.
Gå runt, klättra fram bland kartonger och klädhögar, springa bort från tankarna. Började diska. Slänga sopor. Jag vet inte hur jag orkade, inte fysiskt men psykiskt. Har städat så mycket, sopat, damsugit, moppat. Kunde inte sluta heller, skam att sluta. Men så kom hennes meddelande, så vackert att jag var tvungen att sitta ner, läsa det långsamt.
Det är ofta så, att jag läser hennes texter långsamt. Livrädd för att missa något. Vill ha alla ord jag kan få. Hennes ord, jag tar in dem, sparar dem i min kropp, nästan stjäl en bit av henne.
Min älskade är bortrest från mig och jag sitter i hennes bo, försöker läsa, försöker sova, försöker lyssna. Mina ansträngningar är inte så resultativa idag. Jag har en massa krav som stryper mina ord för det mesta, men jag orkar inte. Jag orkar inte, så jag bryr inte. Ointellektuell hjärnspya, här kommer den!
Och för övrigt är det Säkert! som spelas, med Winnerbäck, Thåström och Markus Krunegård däremellan.
Gosedjuren stirrar på mig, oerhört störande då jag blir så självmedveten... Ida, Stampe och Herr Flamongo. De stirrar, jag lotsas att jag inte bryr mig. Kanske glömmer lite, men då stirrar de ännu mera.
Har jag haft sönder något idag?
Jag hade en stund på ett par andetag av sådant där dåligt sug idag. Fast jag vill inte, kom jag på efter att ha hållt i rakbladet i några ögonblick, några stunder. Och sista stunden sa till mig att jag vet hur allt slutar och att jag hatar det. Rakbladet slängdes. Men sorg stannade kvar - min älskade hade använt det.
Gå runt, klättra fram bland kartonger och klädhögar, springa bort från tankarna. Började diska. Slänga sopor. Jag vet inte hur jag orkade, inte fysiskt men psykiskt. Har städat så mycket, sopat, damsugit, moppat. Kunde inte sluta heller, skam att sluta. Men så kom hennes meddelande, så vackert att jag var tvungen att sitta ner, läsa det långsamt.
Det är ofta så, att jag läser hennes texter långsamt. Livrädd för att missa något. Vill ha alla ord jag kan få. Hennes ord, jag tar in dem, sparar dem i min kropp, nästan stjäl en bit av henne.
