bluestarfish

För att andra redan har gjort det bättre, än vad jag någonsin vågar prova för att sedan misslyckas. Men det gör inget, jag stjäl bara deras ord. Eller lånar. Älskade, du vet att jag gråter. Men inte att jag spontangråter eller skrattar för att jag älskar dig så jag måste tömma mig på något, det blir sprängfullt när jag tänker på något du sagt, hur du andades när du sov eller hur du blev arg.

Men det är inte smärtsamma tårar, eller ett hysteriskt garv. Det är vattendroppar och ett lyckligt skratt.

You are my star
I’ll stay and catch your fall
Pack your belongings
we’ll hide out
we’ll see it coming

cause I know you now
I’ll know when you’ll start running
it’s when your dark brown eyes turn black
and I won’t let them suck you in

you are so far
the one who makes me better
in your surroundings
I’m the one I want to be

and you know me now
you know that I’ll come running
it’s when you’re dark brown eyes turn black
I’ll never let them suck you in

my love

Ane Brun
My Star

Jag förstår inte vad som gör det. Helt säkert har jag ingen aning.

Väldigt borttappad för tillfället. (Gråt inte över tappad vante) Jag är ingenting värd.

Väldigt nära borderline nu. Trådarna jag hänger i, är det någon som klipper av. Avklippt från gruppen. Glömd och de ringer aldrig mer nu. Jag har hört det förr, när någon slutade komma. Hon mår säkert bättre nu.

???

Min tant är inte min tant längre. Två år är inte värt ett telefonsamtal. Jag har inte kunnat hitta hennes nummer. Nu orkar jag inte mer.

 

Det tar oss en och en halvtimme att gå 15 minuter.

Gränsen är närmre nu. Var det den som smög eller var det vi som blundade?

 

 

Faller faller faller

*

Vart skall jag finnas om jag inte får finnas med dig?

Jag vill inte hålla fast dig.

Inte heller vill jag bli lämnad kvar.

Vill inte åka någonstans utan dig.

Om du ska åt ett annat håll,

och inte vill ha mig där.

*

skakar

Min vackra sover bredvid mig. Slut av dagen. Ryckningar i sömnen, men jag vill ändå tro att inget obehagligt besöker henne i drömmen. Bevakar andningen, ligger kvar för att inte väcka, och för att finnas när hon vaknar.


Ur en klar himmel faller bomben ner.
Vi ligger tysta i en krater, ler.
När vi ser vår samtid brinna ner.
Och jag ska skydda dig med kroppen min.
Luften svider när vi andas in.
I min bok är du för evigt Adeline.

Mamma, bli inte arg på mig.

Vän, bli inte arg på mig.

Syster, bli inte arg på mig.

Tant, bli inte arg på mig.

Lärare, bli inte arg på mig.



Älskade, mina ord faller, jag faller....


Jag har ingen jävla rätt att be om detta.


Älskade, älska mig.

Jag vet inte hur jag ska göra när smärtan kommer. Jag har förlåtit, jag är inte längre arg. Men jag är sårad och jag har ont så fruktansvärt ont. Ibland tänker jag på det, ofrivilligt, något tar mig dit, och detaljer tas upp. Jag ville bara glömma.

Man måste släppa tror jag hon sa. Jag vet det, annars kan det förgifta. Men jag vill inte ha hämnd jag vill ha bort sorg och dessa tankar som tränger sig in.

Jag behöver mera tid. För det vore konstigt om en vecka skulle räcka, när det är du som jag inte kan leva utan.

Jag kan inte hindra det. Det är inget jag lockar fram för att få medlidande och kärlek. Jag flyr, vill fly, bort bort. Det är därför som jag tar pillret, när du ännu inte har märkt något. För att du ska slippa se, för att jag ska slippa känna. För att jag inte ska tynga ner oss. Inte för att du inte skulle vara där hos mig om jag inte tog det, men du skulle kunna tro att du orkar mer än du gör. Eller så orkar du för att du är så envis men då sjunker du ner i jorden, och vi, jag på dina axlar.

Varifrån kommer skammen? Varför finns den där? När jag bara försöker förhindra en katastrof.