Klippklipp

En hel dag är en alldeles för stor tugga. Ingen klarar av tvångsmatning. De behöver mindre bitar, för att kunna svälja och sedan fortsätta, ta en bit till.

Jag kan se ett mönster, men det syns svagt, som imma på ett fönsterglas, snart syns det inte mer. Därför kan jag inte vara säker, men jag såg det, något var det. Jag följer, för att jag tror att det är stigen som leder till den Stora Vägen, mot de långsiktiga målen.

Flickorna behöver få dagen i mindre bitar. En paus för att hämta andan, trösta barnet. Bara hålla i varandra, för att bli förflyttad, till rätt plats och tid igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0