bluestarfish

Ett beslut togs för några dagar sedan, när nattens mörker stigit ändå upp hit till Norrland. Strax innan sömnen tog mig, såg en stark vilja sin gryning. De ilskna röda ärren ska blekna, och jag ska inte längre vara rödrandig.

Men i dagens ljus syns allt så mycket mera tydligt. Det är som en hinderbana, som är nästintill omöjlig att klara av. Och det är tur att jag är envis.

Jag har aldrig gillat orättvisa. Såklart, född som mellanbarn, aldrig tillräckligt liten, aldrig tillräckligt stor. Men om jag kämpar för varje litet steg och beslut framåt, vill jag ha rättvisa. Om andra inte måste gå framåt, då kommer jag som barnet jag är, också kräva paus och ansvarslöshet.

Fast egentligen är jag för envis för att ta den enklaste vägen ut.