bluestarfish

För lite lust att ta tag i alla dessa åtaganden, som egentligen ska vara så naturliga. Det är en ganska snäll ångest som blir mer märkbar för varje timme av oaktivitet. Men det är nu man ska vara försiktig. Det kallas riskfaktorer, saker som försvagar ens utgångsläge. Som sprit, sömnbrist och hunger.

Själv kan jag visst inte finnas. Det är som mänsklingen i lägenheten, i det bortglömda bostadsområdet. Det är som cirkeln ovanför ett a som bara betyder något i det sammanhanget. Betydelselös i sin ensamhet. Behöver uppmärksamhet, som en valp "Se mig, älska mig!" Jag jag jag.

Utan flickan. I tio dagar.

Jag vill inte till Norrland. Jag vill gå i ide.