Tro är inte logisk, den bara finns. Och jag är så jävla envis.

Du är så redo att lämna mig. Så redo gör du dig, på att vi inte ska hålla. Du spänner magmusklerna inför nästa slag, väntar på slutet. Men älskade jag har lovat att om du lämnar mig för att du inte längre tror på att vi kan bli något positivt på andra sidan likhetstecknet, då ska jag inte falla. Om du lämnar mig så ska jag inte falla. Men jag lovade detta, om du då kan lova mig, att den dagen du lämnar mig, då ska du fan också klara dig bättre utan mig. Älskade du får inte lämna mig för att falla, bara för att flyga.

Likaså jag. Men jag ska inte ner. Jag pendlar visserligen upp och ner på den nivå där jag nu är, men älskade, aldrig ska jag gå en trappa ner, aldrig ner en nivå, bara upp.

Men om, som du säger, om, vi skulle dra ner varandra. Då har jag lovat dig att lämna, att gå ifrån dig. För mest jag vill ha dig i min framtid. Den som kommer vara ljus. Du och jag, hela i framtiden. Så om jag kan avstå från dig fast jag med alla mina andetag vill ha dig kvar, mitt syre, min drog, då och bara då, blir den här framtiden möjlig. Men jag kan bara om det är vad som krävs för att få ha dig kvar.

Jag orkar inte leta efter fler ord,  inga känns rätt i alla fall. Försöker och försöker, men dessa får räcka, för tillfället. För nu. För jag har hela framtiden på mig. Jag lovar.

------------------------------------------

Om jag aldrig skulle få komma hem, om jag aldrig mer skulle få något vatten, om jag aldrig mer skulle få ta ett andetag. Men om jag i den stunden, fick vara med dig. Jag lovar älskade, jag skulle överleva. Vi är magi och jag kan andas dig.

------------------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0