Tomhet

Vet inte vart jag ska ta vägen, men försöker ändå uppträda normalt. Ibland tappar jag dock kontrollen, gör något som uppfattas konstigt, och måste snabbt fundera ut något att säga. -Ut och gå ska jag, jaa... Vänder mig oftast bara mumlande om, har ju ingen förklaring egentligen. Dumt ändå, när jag bara är konstig så tror människor att jag spelar, när jag försöker verka normal så håller det inte.

Alla dessa människor. Jag ser deras ogillande blickar. Orkar inte vara här.





Distrahera mig någon.

Jag vill inte göra det själv.



Men det är som min vän sa. Man förstår inte vad det är som händer när det går fel, för det märks inte. Jag har en medfödd talang på att dra på munnen.


Men jag sköter mig. Absolut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0