Du gör oss
Älskade, med dig är andas lättare och finnas inte omöjligt. Du gör oss vackra, och så även mig. Du du du.
Och jag tror att du har rätt, för från dig är alla ord så rena. Så jag litar på dig. Men du behöver inte ha rätt varje gång, det är inte det tillit handlar om. Inte heller om intelligens, fast ditt intellekt är vackrast. Älskade, ändå spelar detta inte någon roll. Det rena i dina ord gör oss vackra, när du håller om mig glittrar även jag. Blir min syn stulen vill jag hålla dig i handen.
Älskade, du vet att jag hatar censur. Men alla andra blir obekväma. Fast när jag lyssnar på dig, så vill de egentligen bara bevara. Har inte tänkt på det viset förr. Måste fundera över detta.
Mutism. Det ordet födde du. Jag gillar det. Får jag bli fostermamma åt det bara lite?
Så många fler ord som vill rinna ut genom mina fingrar. De blöter ner min dator och den låter bekymrad. Jag ska torka upp mina ord nu. Placera ut dem på rätt plats senare.
