bluestarfish

Fråga mig inte varför, för jag har inga svar. Klart jag inte har några. Vad trodde ni egentligen? Att jag satt på svaren men sket på dem? Jag vill kunna andas som jag vill, utan att någon kommer och säger att jag andas för snabbt eller hårt eller fel. Jag vill inte få dem bedömda, dömda. Jag är arg. Jag vill ha jag vill ha mitt liv, ifred från alla som säger att jag lever det fel. Varför kan man inte få stå still ibland? Jag kanske gillar min jävla grop som blivit till då jag stått och trampat runt runt, här, här min grop här. Jag vill pausa i min jävla grop. Och jag vill andas hur jag vill. Och jag vill måla med rött på min kropp.



Men.


Andra säger att jag inte får. Och gör jag inte som de vill tar de min enda ägodel. Jag vill inte bli bestulen på rätten till mitt liv och min kropp. Jag vill ha kvar rätten att besluta över mig själv, men enda sättet är att censurera bort det ni tycker är fult.

Jag är för ful för att få finnas som jag är. Ful ful ful, ni kräver censur.


Rasande, fullständigt galen. Vredgad men så jävla blank. Jag kan inte visa ilska, vet inte vad jag ska göra av den. Hemma fick bara pappa vara arg. Man ville inte göra honom arg. Min ilska ser ut som sorg.