Nu och imorgon
Hemma. Så overkligt, älskade finns du här på riktigt? Är jag här?
Jag tror jag är här, men det känns inte så. Jag måste komma över den här overklighetskänslan. Så jag sitter här nu. Verkligheten blir lättare att tro på då den finns svart på vitt. Jag vill landa så att dina ögon inte bara blir fantasi, och din smak, din andning, din doft blir fysisk för mig.
Älskade du undrar varför jag biter. Och jag är glad att du märker, som ett nyp i armen för att lista ut om man drömmer. Mina tänder smakar på dig, och du skrattar. Vi finns.
------------------------
Du säger att vi tar tag i allt senare. Nu ska vi bara finnas och vara glada, finnas i stunden och njuta. Det går en stund, men i de korta ögonblick då vi känns lite verkliga så ser jag att du bara orkar le en stund, sen slocknar du när du tror att jag inte ser. Jag är rädd för att se dig så orkeslös. När verkligheten tillåter mig att se för en stund är den inte skonsam. Ett hårt slag mot huvudet när jag ser hela din varelse så ihopsjunken. Vem har trampat på min älskade? Ilska och panik.
------------------------
Du sover i min säng. Känslor för stora för några ord att våga ge sig på dem.
-----------------------
Imorgon ska vi klara av verkligheten tillsammans.
-----------------------
Kommentarer
Trackback
