Språk

Hon pratar så snabbt och allt på en gång, och allt och allt. Och jag älskar att se hennes ord och höra hennes röst,
älskar. Hon har flera språk. Hennes ögon kan fråga mig vad som händer och säga att vi överlever. De kan vara vilsna och svåra att hitta. Ivriga, lysa som ett barns. Hennes sång är det enda som kan jaga bort min ångest och mina monster, jag tror de är rädda för änglarösten. Och orden hon skriver, en värld som kommer innifrån, rinner i hennes blod, hennes sagor, hennes minnen, alla hennes språk.

Hon fyller mig med så mycket, vart ska min kropp ta vägen älskade? Jag trodde aldrig att den skulle kunna rymma såhär mycket känslor. Jag skriker i sömnen att jag älskar dig, vill krossa mina gränser med orden och rösten, så att jag kan ta större andetag och ge dig hela världen. Om jag sprängs för att jag älskar så det gör ont, då kan du få hela det som är verkligt. Så som det ska vara. Du är mer än människa.

Jag är inte klar, jag är inte klar
men jag kommer aldrig att bli det heller
därför måste vi vara för evigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0