Bakom fönstrena bor en mänskling



Jag vill finnas där det räknas. Om jag står kvar på höger sida om likhetstecknet när du använt dig av de fyra räknesätten, bara då vill jag finnas, bara då kan jag andas. För jag beräknar allt, och subraherar allt det jag avskyr, har jag tur finns jag kvar.

Om en mänskling, dör ensam i sitt hem, och aldrig blir hittad, aldrig saknad. Har han då verkligen dött? Har han då verkligen funnits? Man kan bara dö om man finns först. Blir han odödlig om ingen någonsin får träffa honom, om hans existens aldrig blir bekräfad?

Bara elektriska impulser,
genom en tvinnad telefonsladd
Äckligt elektrisk.
Och jag leker med saxen,
för jag gillar att döda.
Konversationen tar slut,
mitt i ett hjä...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0