bluestarfish

Kroppen är stulen. Den är inte min att styra över längre. Jag vet inte vem som är där och stör mig i närvarande stund. Är det bara förlusten av kroppen som  i detta ögonblick måste påminna mig om att För länge sedan visst räknas.

Jag är avvisad från min kropp, förpassad till luften, inte längre än några decimeter från min kropp, fullt medveten, men oförmögen att handla då jag i min kroppslösa skepnad bara får se men inte styra. Jag försöker gripa tag i min gestalt igen, men lönlöst, mina händer kan inte anta en fysisk form.

Upprörd. Vem har stulit min skepnad, min enda egentliga ägodel.