bluestarfish

Någonstans borta, från där jag vill vara. Ingen mening egentligen.

Vem vill ha mig här?

Det är ofta så, att vi gör saker som vi inte vill, men som krävs av oss. Fast hur mycket får det kosta? Jag vill vara hos min syster för att det är viktigt för henne. Men jag är rädd, hon blir arg när jag inte klarar av att vara stark, det gillar hon inte.

Jag undrar vad det är som får oss att göra saker som inte alls ger någon styrka tillbaka. Varför går vi med på att göra sånt som bara äter upp oss. Är det av vana? -detta förtjänar jag  Eller är det av hopp, om att det en dag kommer att bli annorlunda. Jag har tappat tron på att någonsin få tillbaka min far och min bror. För stora sår. Fast länge var jag för envis, det var därför som de blev så stora. Mitt nej var inte starkare än att jag krälade bort därifrån, blödande, med år av sår och ärr, ingen tyckte var viktiga nog att skilja mig från. Och de som orsakat dem ska för alltid ses som offer.

Jag är vilse på vägen som kallas historien.