Anomali

Och de har alltid varit magiska, pusselbitarna. Magiska pa ett satt att jag aldrig har forstatt dem, men pusslet har andock alltid funnits dar, oberoende av mig. Magi ar inte till for att forsta. Den bara finns, granslos och vacker. Vissa manniskor har mer magi runt om sig, det faller dem naturligt.

Jag vet inte. Den Gud jag sen barnsben lart mig att tro pa och be till ar for dommande.

Jag star pa gransen, ibland blir jag granslos, men oftast har jag tillrackligt mycket inblick i verkligheten for att forsta att den finns dar. For mig ar den dock som ett alldeles for stort pussel, obegripligt. Dock fornekar jag inte verkligheten, att pusslet egentligen finns dar, och formar en bild. Men jag ar synskadad, och nar omgivningen blir for mork ser jag ingenting.

Jag kan inte se era pussel, men kan nagon av er se det begripliga i mitt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0