Draft
Kollektiv förnekelse. En sådan stark inbyggd kraft hos mänskligheten. Helt otrolig egentligen, något inväxt, inlärt. En gemensam förståelse, för vad som behöver tystas ner, helst inte ens tillkännages, raderat från jordens yta. Skulle kollektivet behöva förneka träd, så skulle de snart vara borta, bli något mytiskt. Ändå så står de där, uppstickande från jorden ett tiotalmeter. Jag undrar hur samfälldhetens rörelsemönster skulle påverkas av denna lögn. Hinderbana runt något osynligt.
Dårhus egentligen. Låt mig måla upp en bild. Det är fin-middag för hattar som mössor. Första rätten har redan serverats och förtärts. Varmrätten väntas. Tågandes blir tallrikar inburna. Hela min kropp ryggar tillbaka, mitt andningsorgan stänger skyddande av sig. Man börjar serveringen, tallrikar med exkrement. Alla har nu blivit serverade, en talare säger några meningar, ord i en slags följd, med en slags betydelse, bestick mot porslin som sedan styr mot gapange munhålor. Kollektiv förnekelse. Man lyckas så bra tillsammans.
Dårhus egentligen. Låt mig måla upp en bild. Det är fin-middag för hattar som mössor. Första rätten har redan serverats och förtärts. Varmrätten väntas. Tågandes blir tallrikar inburna. Hela min kropp ryggar tillbaka, mitt andningsorgan stänger skyddande av sig. Man börjar serveringen, tallrikar med exkrement. Alla har nu blivit serverade, en talare säger några meningar, ord i en slags följd, med en slags betydelse, bestick mot porslin som sedan styr mot gapange munhålor. Kollektiv förnekelse. Man lyckas så bra tillsammans.
Kommentarer
Trackback
