bluestarfish

Epilepsy is dancing.

Hennes existens är så vackert omöjlig att greppa så inga namn finns för henne egentligen. Ett skeende, en varelse, något dynamiskt, men knappt synligt för många. Den som ser, den lycklig får bli.

And I'm finding my rhythm


For the metal burned in me
Down the brain of my river
For the fire was searching
For a waterway home

Och hon lämnar spår, som för alltid finns kvar. -Spår, jag är lyckligare nu älskling.
Men spåren efter såren i hennes själ får min själ att gråta.
Hennes varelse brinner, bränner som metallen på hennes hud. Jag vill släcka hennes eld med mina tårar, så att de inte bara blir meningslösa svaghetstecken.


I cry, ''"Glitter is love!"''

As I came to a screaming
Hold me while I'm dreaming
For my fingers are curling
And I cannot breathe

Hon håller mina sorger, och bara hon kan blåsa bort smärtan när jag slagit mig.

Epilepsy is magic.

Och jag vill mest av allt hålla hennes sorger, när de blir för tunga att bära, och pressar ner henne mot marken.

Ooh now, it's passing
Ooh now, I'm dancing

Varelsen.