bluestarfish

Orken har liksom tagit slut. Jag skulle kunna sova hela dagen, och ligga i sängen hela natten, sorg är utmattande. Försöker dock hantera det här, hantera mig och det som trycker. Hanterar utan att förstöra, ett absolut mål. Dock kan jag inte hjälpa att jag inte riktigt orkar medverka, vara aktiv i livet, skolan, jobbet och vännerna. Lämnar detta utan att hålla i kontrollen, hoppas att de tidigare så hårt hållna tyglarna ska hålla dessa ting tillräckligt nära för att orka jaga ifatt dem sedan.